Tråkigt

Jag kan inte påstå att jag är en människa som brukar tycka ordentligt illa om andra människor, jag är istället en människa som alltid försöker se det bästa andra människor. Min man och jag brukar säga att jag ser världen i alla olika färger medans han ser världen i svart och vitt. Jag brukar kunna umgås med folk fast jag inte har något som helst gemensamt med dem, inte på det viset att jag skulle anse dem att vara nära vänner men jag kan vara trevlig när det behövs. Jag har nära vänner som jag inte har så jättemycket gemensamt med men som ger mig någonting ändå, det kan vara en bra pratstund, ett gott skratt eller bara trevligt umgänge. Jag försöker alltid se det bästa i alla och anser att om man beter sig konstigt så har det grund i någonting.

Det finns dock en människa i min närhet som jag inte står ut med, jag har verkligen försökt. Jag har gett denna människa chans på chans men det har aldrig lyckats. Jag vet inte riktigt varför den här tjejen inte gillar mig men onekligen så tycker hon ungefär lika illa om mig som jag gör om henne. Jag kan förstå om vissa männsikor inte gillar mig men det som gör det svårt med denna människa är att jag verkligen aldrig har gjort någonting för att hon ska tycka illa om mig. Jag har som sagt försökt att vara trevlig och gett allt jag har om och om igen. Hon däremot är otrevlig, jag kan stå ut med tråkig, ointelligent och konstig. Men är man både tråkig och konstig och dessutom otrevlig så kan jag inte göra så mycket. Så jag har gett upp, jag ser till att jag inte behöver umgås med henne mera än absolut nädvändigt och det brukar bli ungefär en gång per år. När jag måste umgås med henne så ser jag till att jag inte behöver prata med henne och skulle hon få för sig att prata med mig så försöker jag avstyra det hela med att så snart som möjligt gå därifrån. Hon gör mig bara arg, tar en massa energi från mig med sina bitska och elaka kommentarer. Jag kan ju glädja mig med att hon inte bara är så här mot mig utan mot alla jag har sett henne umgås med.

Nu kan man ju undra varför jag överhuvudtaget har denna människa kvar i mitt liv, även om det är under ytterst få och väldigt kontrollerade former. Hon är tillsammans med en människa som jag tycker väldigt mycket om, en människa som jag tyvärr tappat all kontakt med på grund av detta. Jag tycker så mycket om honom att jag skulle kunna försöka umgås med henne om jag någonstans trodde att det skulle göra en förändring men det gör jag inte. Tyvärr så har jag förlorat honom som vän på grund av henne och det är så himla trist och in i det längsta har jag hoppats på att det ska ta slut men det är nog kört på den fronten också, han ser onekligen något i henne som inte jag och ingen annan jag känner ser.

Tråkigt är vad det är, myket tråkigt.