Jag började fundera på en sak med förhållanden här om dagen, när blir folk så sammansvetsade att man tar för givet att jag betyder vi?
Jag ska förklara vad jag menar, jag vet att det är många som tycker att jag och min man sitter fast någonstans vid höftbenet. Om sanningen ska fram så älskar jag fortfarande mest av allt att umgås med honom, vi har så himla roligt tillsammans men självfallet blir man less på varandra också. Vi är dock ganska bra på att säga till varandra när vi behöver lite ensamtid. Däremot så vill jag ha med honom på alla större saker så som högtider och resor. Jag kan inte riktigt tänka mig att spendera semester utan honom.
Det jag dock tycker är märkligt är när man tar för givet att på grund av att den ena är bjuden på något så är också den andra. Bröllop är ett klockrent exempel på en sådan situation där man helt enkelt enligt konstens alla regler inte får bjuda en del av ett par om de bor tillsammans. Det här är ju helt absurt, det resulterar oftast i att man har människor som man knappt känner och som man i värsta fall inte ens gillar på ens egen bröllop bara för att så är det sagt att man ska göra. Självfallet kan man ju tycka att man kanske ska ta tjuren vid hornet och bara bjuda den som man känner och tycker om men iså fall måste man skriva det klart och tydligt på inbjudningskortet för annars tar man för givet att den andra också är bjuden.
Samma sak gäller för fest, man kan inte bjuda in en del av ett par och tro att man kommer undan med det. Den andra partern kommer troligtvis också att dyka upp fast den troligtvis inte vill men för att det ska vara så. Ett högst märkligt beteende. Om Christoffer blir bjuden på fest av polare som jag inte gillar eller inte känner så skulle jag aldrig få för mig att följa med om det uttryckligen står eller sägs att vi båda är bjudna och troligvis skulle jag inte heller följa med då.
Jag värdesätter något otroligt mycket att jag ibland går och festar med mina kompisar eller åker hem till en polare utan min man. Jag tror att det är bra att göra lite egna grejer ibland så man får sakna varandra också. Tro mig, man behöver få sakna varandra ibland när man är gifta och bästa kompisar annars går det nog käpprätt åt helvete.
7 kommentarer:
det är det som är problemet med par..man får tyvärr alltid räkna med att bjuda man den ena så kommer den andra också... lite trist kan jag tycka..
en av mina grundregler är att jag tycker att alla par ska ha sina egna liv...dvs på nåt sätt försöka ha sina egna vänner på sidan om, och egna aktiviteter. Försakar man dessa saker och bara lever "genom den andra" ja då blir det problem...när det tar slut.
håller fullständigt med, dessutom så tror jag att det bra när man är i förhållandet.
Däremot måste jag påpeka att det är offantligt pesimistiskt att skriva när det tar slut, det ska ju vara om det tar slut :)
hehe..smaksak om hur man ser på det..
i min värld så vidhåller jag "när det tar slut"
ingenting varar för evigt :)
Fy vad bra skrivet! Helt sant. Jag stör mig dels på par som alltid, alltid, alltid måste vara med varann (okej i början när man är nykär) och dels stör jag mig på folk som ALLTID frågar "vad ska ni göra i helgen?", "vad gjorde ni i helgen?" osv. Självklart blir det så att man gör mycket tillsammans och att folk kanske tar för givet att man alltid gör det, men bara för att man är ett par är man inte en och samma person. :)
tack tack! Ja precis, självafallet gillar man ju att umgås med den man är tillsammans med annars ska man nog funderar över varför man är tllsammans. Däremot är man ju inte en person och ska inte behandlas som en person heller.
what comes around goes around...
klart jag förstår att det är störigt..men om man samtidigt har för vana att alltid vara med sin partner till den milda grad att man verkar ihophäftade, då är det inte så märkligt om omgivningen börjar använda "ni" istället för "du"
om man frågar någon: vad gjorde du i helgen? och alltid får till svar jag och min... gjorde det och det...då kommer man ju få höra "ni" i all evighet framöver
du har absolut en poäng men ajg villf ortfarande vidhålla att umgås med sin partner är en självklarhet men att ALLTID umgås med sin partner är självmord för förhållandet och dessutom väldigt irriterande. Däremot så är man lätt ihopklistrade den första tiden när man är nykära och det måste ju vara ok men efter det så måste man kunna ha ett eget liv och ses som två olika individer.
Skicka en kommentar