söndag 8 november 2009

Kanske dags att röra på sig

Jag tycker faktiskt att det är dags att börja röra sig från storstan till något mindre, jag är inte så jäkla kär i stockholm. Jag står ut men inte så mycket mera, jag accepterar att jag bor här nu men kan inte för mitt liv se oss bo här om 5 år. Jag tror att det är dags att vi rör på oss helt enkelt.

Frågan är bara var fasen ska vi dra den här gången då? Jag är rädd att jag har blivit betingad av mina föräldrar, man ska inte stanna på ett ställe mera än 5 år. Vi har bott här i 4 år nu. Stackars mina framtida barn.

12 kommentarer:

Mija sa...

Jag håller med som fan! Problemet är ju dock bara att det är ännu mer omöjligt att få jobb i mindre städer än vad det är här. :)

Therese sa...

så sant, så sant. Om man inte flyttar till Norrland men jag har ju lovat mig själv att aldrig flytta längre norrut än Gävle igen :)

Jag skulle vilja köpa ett litet mysigt hus någonstans i en mindre stad. Det skulle vara grejer det. Fy fasen va gammal jag börjar bli!

Mija sa...

Hahah fan vad skönt att jag inte är ensam om det. Jag vill absolut inte bo på landet, men i en mindre stad. Med ett trivsamt jobb, lite vänner och en lugn och trevlig tillvaro. Kanske dags för pension snart...

Therese sa...

hahaha vi får starta vårat dagis i en mindre stad, då har vi ju tom vänner fixat på en gång :)

Mija sa...

Vilken kanonidé! :)

Therese sa...

och så kan vi anställa våra mammor, eftersom jag antar att man måste ha med några som faktiskt har utbildning i hur man tar hand om de små liven :)

Mija sa...

Ja och för att det är bra att ha sin mamma i samma stad. :)

Therese sa...

det var länge sedan jag hade det men jag kan tänka mig att det är bra!

Sweex sa...

mycke vuxenpoäng på att vilja bo i småhus på landet...

alla har vi olika drömmar :)

och var får du 5 år på varje ställe ifrån? inte något våra föräldrar har hållt direkt...

Therese sa...

äh jag drog en siffra, Kiruna var väl länge men jag bodde där i 9 år 6 år Dorotea, 4 år Övik. Säg 6 år på samma ställe då, om det ska vara så noga.

Ja det är väl bara att erkänna att jag börjar känna mig vuxen, 27 år och känner sig vuxen. Chokerande, eller hur?

Sweex sa...

jahaja..du pratar alltså om hur länge du har bott på varje ställe..ok ok :)

jag tolkade det som en siffra över hur länge päronen bott på samma ställe...det är ju rätt mycke längre.

och ja..du låter väldigt gammal, vilket du inte borde, eller så är de jag som är barnslig :) vilket jag kanske inte heller borde...hehee

Therese sa...

mmm jag kanske är för vuxen och du tvärtom, borde mötas någonstans på mitten :)