Ett gott skratt

Jag ber om ursäkt men jag föraktar verkligen våra grannar som bor ovanför oss. De är ett par som är fullständigt absurda, de bråkar konstant. De bråkar på vardagar, på helger, på dagar, kvällar och framför allt på nätter. Jag har under föregående vecka vaknat mitt i natten och trott att vi har haft paret i vår egen lägenhet. Jag sover djupt, jag brukar inte vakna av småljud. Huset vi bor i är bra ljudisolerat. Dom här två lyckas ändå väcka mig mitt i natten, dom skriker, dom gråter, dom svär, dom kastar saker, dom smäller igen dörrar, dom flyttar möbler (?). Ibland vaknar jag också mitt i natten för att dom tydligen blivit vänner och istället tycker om varandra väldigt högljutt, det är om möjligt ännu mera irriterade och besvärande.

Jag förstår verkligen inte varför de fortsätter tillsammans men onekligen har de ett väldigt passionerat och destruktivt förhållande.

Av alla för hållande som jag har sett blomma upp och dö, av egen erfarenhet efter ett antal kortare förhållanden och ett långt ( 7år om mindre än en månad) så har jag en visdom att dela med mig av. En enda sak som antingen kan få ett förhållande att stjälpa eller hjälpa att få det att fungera.

Den enda saken är att man har roligt tillsammans. Man behöver inte gå runt och vara konstant förälskad, man behöver inte ha samma intressen, man behöver inte vara bra på samma saker, man behöver inte tycka samma sak.

Man behöver kunna skratta.

Någonstans i ett förhållande gör man ett aktivt val, vill jag verkligen satsa på det här? Kan jag tänka mig att leva hela livet med den här människan? Kan jag tänka mig att satsa helhjärtat?Kan jag tänka mig att vakna upp bredvid den här människan för en lång tid framöver? Eller slösar jag både min och den andras tid?

Känslan av att bestämma sig är läskig, jobbig och tung. Jag tror att den ska vara det för att man ska ta det på allvar. Jag menar alltså inte att det här är frågor man bör fråga sig själv först om man kommer till ett val att gifta sig eller inte. jag tycker man ska ställa sig dessa frågor efter man har varit tillsammans ett tag och vardagen har kommit.

Hur som helst kommer man fram till att man vill detta så tycker jag att man ska stanna upp ännu en gång och fråga sig om man har roligt tillsammans. Skrattar man ofta? Kan man vara fjantig med varandra? Har man sina egna interna skämt?

Jag kan med handen på hjärtat säga att Christoffer är den roligaste människan jag känner, det kanske inte andra tycker men jag tycker att han är fantastiskt rolig och vi skrattar åt samma saker och raljerar över samma saker. Jag älskar att vi kan en hel dag bara fjanta omkring i lägenheten och inte gör något vettigt förutom skratta och ha förbannat roligt.

Om det är något jag vill bygga en relation på, vare sig det är med min partner eller mina vänner så är det att man kan skratta och ha roligt. Livet blir så himla mycket mera enkelt då.