Jag brukar berätta för de som vill lyssna att jag tycker att det är fantastiskt att vara helt själv, jag njuter när Christoffer är borta en dag eller en kväll och ingen annan än jag bestämmer över lägenheten och alla dess tillbehör. Dagar och kvällar då jag inte behöver prata med någon. Det stämmer att jag gillar att vara själv ibland men fy fasen vad jag inte gillar tystnad. Det är samma sak här som i stugan eller någon annan stans, det går bra att vara ensam så länge det inte är tyst. Är det tyst blir det lite läskigt tycker jag och så hör man helt plötsligt en massa andra ljud.

Ikväll har jag varit ensam och i natt kommer jag vara ensam och det finns flera saker som bekymrar mig nu för tiden när jag ensam. Jag har ju bott själv och klarade det helt galant men som med allt annat så vänjer man sig jäkligt fort att alltid ha någon annan i närheten. Kvällar år bra men jag vet aldrig riktigt vad jag ska göra när jag ska sova eftersom jag inte vill att det är helt tyst och jag inte riktigt kan sova med musik på. Ett dilemma helt klart men jag brukar hur somhelst kunna somna. Ett värre problem är att jag inte är förtjust i att duscha när jag är ensam, jag skyller det helt och hållet på skräckfilmer.

Jag har nyss tränat, jag måste duscha så nu försöker jag peppa mig själv och går och rycker och drar i ytterdörren och balkongdörren hundra gånger tills jag vågar. Jag hoppas jag vågar, annars är jag inte bara en fegis utan också en illaluktande sådan.