Nä det blir inte bättre nu.

Inte så inspirerad just nu. Inte så kul att ha och göra med. Skulle om jag bara kunde låsa in mig i mitt hem och inte komma ut på en vecka. Inget är bra just nu, i alla fall inte toppen. Det är fredag och måndag, där emellan träning, mat, sova och JOBBA. En liten förändring skulle göra så mycket, 3 månader kvar till en förändring som känns mer och med läskig och sår ett tvivel på att jag verkligen har gjort rätt. Många tankar och inget alls till övers för andras bekymmer. Jag brukar kunna bortse från mig själv och fokusera på andra men just nu står inget rätt till och jag orkar inte med någon mera än mig själv. Jag saknar många, jag saknar en liten extrafamilj som vi har, som jag önskar kunde vara nära. Mest av allt saknar jag han som det känns som om det är sju hav mellan oss just nu, ett telefonsamtal borta och ett förlåt och ändå ingen som tar steget. Steget som är alldeles för stort just nu. Antar att jag måste göra det, som så många gånger förr, för jag saknar och jag är ledsen och det är något som hela tiden gräver i mig alldeles för hårt.

Kom igen nu för fasen, det ska verkligen inte vara så här svårt.