Jag drunknar just nu i någon slags högermassa, där alla som jag pratar med är mer eller mindre högerorienterade. Jag tror att det helt klart är kört för de rödgröna på söndag, alliansen kommer att vinna valet vare sig det är vad jag vill eller inte. Innan jag flyttade till Stockholm så var min krets runtomkring till största del vänsterorienterade eller gröna, jag blev i det närmaste chockad om jag träffade på någon som röstade blått och mina åsikter om om blåröstande var 50-åriga gubbar med eget företag som går på bordell på sina företagsresor och tar sin bil överallt. Lite överdrivet men ändock, min syn på den blåa massan var inte sympatisk.
Så flyttade jag till Stockholm och helt plötsligt är ALLA blåa, i och med det har jag också fått omvärdera min syn på den blåa massa och ja, den är mera positiv idag. Däremot så kan jag inte förstå varför det verkar som om att alla som röster blått kommer från familjer där man har röstat blått. Varför har jag aldrig träffat någon ung människa som är blå som har röda föräldrar medan man ofta hör folk säga att det är röda eller gröna med blåa föräldrar. Är det möjligvis för att om man kommer från en röd bakgrund (oavsett om den är vänster eller sossig) har en syn på människan som inte riktigt går att kompromissa med och som gör att man inte kan tänka sig att rösta blått?
Hur som helst, oavsett om man är blå, röd eller grön så finns det i min värld inget värre än att inte fatta ett eget beslut. Att rösta rött, grönt eller blått bara för att man är uppvuxen i den miljön gör mig arg. Man måste vara vuxen nog när man är 18-år och äldre att kunna ta sina egna beslut och bestämma vad som är viktigt för just mig.
Därav har jag ifrågasatt mitt eget ställningstagande om och om igen den senaste tiden, jag har till och med funderat på om jag kanske inte är lite blå ändå och kommit fram till jo det är jag nog men jag är allra mest grön. Jo, jag förstår verkligen att man som individ vill ha mera pengar på banken, jag älskar pengar och att spendera dem. Jag tycker också att det ska vara löneskillnader, för har jag lagt ner 5 år på att plugga till något så vill jag också ha något för det. Jag tycker också att med ansvar kommer mera lön, en chef ska ha mera i lön än en anställd. Varför skulle man annars vilja ha ansvar?
Däremot tror jag på att alla bör ha samma förutsättningar till att skapa sig den framtid de vill ha. Jag tror på att alla ska kunna studera oavsett om man har stöd hemifrån eller inte (ekonomiskt), jag tror på att alla har rätt till ett drägligt boende oavsett om du har råd att köpa eget eller inte. Jag tycker inte att det ska vara en fråga om pengar om man kan vara miljömedveten. Jag vill att världen inte ska se ut på det här viset om 50 år. Jag tror på stark solidaritet med fattiga länder. Jag tycker att det är tokviktigt att vi verkligen satsar på miljöfrågor, jag kan inte förstå hur man inte tycker att det är viktigt. Det ska vara smart, ekonomiskt och miljövänligt att välja gröna färdmedel. Jag vill inte att jag ska behöva passa in i ett visst fack för att jag är kvinna, jag vill inte att alla normer i samhället ska avspegla männen, jag vill att man ska få samma lön för samma arbete oavsett om man är man eller kvinna. Jag vill att man tar till vara varandras olikheter. Jag tror att framtiden ligger i att man skapar flera jobb för unga och gör det lättare för unga att komma in på arbetsmarknaden. Det får inte vara så att det enda du kan jobba med som ung är säljare eller kundservice oavsett vilken utbildning du har.
Jag vill, jag tror, jag tycker....jag kan hålla på i evigheter.
I småsaker kan jag hålla med de blåa i mycket, i ideologi kan jag inte hålla med nästan någonting.
En sak till, även om jag som många andra gnäller på diverse partiledare och tycker att vissa är rent ut sagt helt dumma i huvudet så måste man ändå komma ihåg att det handlar inte om partiledarna utan det handlar om politiken som de står för.
Ingen kommer orka läsa igenom detta, det blev alldeles för långt.
4 kommentarer:
jo jag gjorde det, och jag förstår dig även om det blev lite babbligt :)
:) ja det blev lite babbligt men på ngåot sätt så är det jäkligt svårt att skriv aom utan att det blir lite babbligt. I alla fall för mig.
Mest grön men lite blå - ja då är väl MP perfekt? Sen blir det väl lite platt när diskussionen handlar om att "det är kul att spendera pengar, därför är jag nog "lite blå". Vad jag vet så finns det väl inget alternativ i dagens Sverige som menar att du inte ska få ha kul genom att spendera pengar. Tvärtom är till exempel V väldigt keynesianistiska och är därmed för konsumtion, och framförallt då under lågkonjunktur. Sen är väl ingen heller mot att en chef ska ha högre lön än en anställd. Enligt mitt tycke tas det tvärtemot alltför sällan upp vilka groteska löneskillnader det finns i detta välfärdsland, där en genomsnittlig direktörslön motsvarar mer än 50 arbetarlöner. Där börjar vi snacka klasskillnader som inte har något att göra med en gedignare utbildning.
Nåväl, inget illa menat men jag tycker man ska akta sig för att prata om de blå som "de som gillar att spendera pengar" och de röda som "de som har moral och medkänsla". Då hamnar vi rätt vad det är i den gamla devisen; "Den som inte är röd som ung har inget hjärta och den som inte är blå när man blir äldre har ingen hjärna".
Jag är säker på att jag inte är lika upplyst när det gäller politik som dig men för MIG och när det gäller att skriva i en blogg så är det så djupt som jag kommer att gå. För DIG kanske det inte handlar om detta men för mig gör de det.
Jag tror inte på och vill inte heller ha några större samhällsförändringar.
MITT val handlar om de mindre sakerna. Det handlar om jag är beredd att lägga flera hundralappar i månaden på den offentliga sektorn. Det handlar om jag tror på den offentliga sektorn. Det handlar om solidaritet med fattiga länder. Det handlar i stor grad om jämställdhet mellan män och kvinnor men också, etnicitet och sexualitet. Det handlar också att ta miljöfrågorna på stort allvar, att sluta snacka och faktiskt göra något åt det m.m.
Jag skrev aldrig att jag tycker att det är kul att spendera pengar och därför är jag blå, jag skrev endast att jag tycker att detär kul att spendera pengar. Jag vet att du tycker att det är fruktansvärt med de löneskillnader som finns i sverige och visst det finns en poäng i det men där ligger inte mitt fokus, jag tycker inte ens att det är någon ide att snacka om löneskillnader eller klasskillnader i sverige utan fokuserar hellre på att hjälpa och stötta länder där det faktiskt råder fattigdom, där folk dör på grund av fattigdom.
Poltik är inga lätta grejer men ibland behöver man faktiskt i ett sådant sammanhang som en blogg få ta ner det till en nivå som är lätthanterlig och absolut göra en massa stereotypiska antaganden men det är också det som lite var meningen.
Och en sak till....jag skrev aldrig någonsin att jag anser mig vara mera blå än röd, jag tog inte ens upp en vänstern på det viset men oj, vad jag skulle kunna föra fram stereotypiska antaganden om vänstern, både den ickeextrema och den extrema :)
Skicka en kommentar