Ön

Av någn anledning så lades detta inlägg aldrig upp igår på bloggen så jag lägger upp det nu istället.

På väg tillbaka till storstaden efter några fantastiska dagar på ön. Jag har hunnit en hel del, jobbat lite med att hålla i ett seminarium och filmvisning om våldtäkt som krigsföring, umgåtts en hel dag och kväll med min far, hängt med mamma och druckit vin, analyserat livet med min kusin. Inte illa på tre dagar. Plugga skulle jag också göra men det kom lite i skymundan. Ska dock försöka ta tag i den delan av mitt liv nu på båten.



4 dagar har jag varit ifrån min man också, 7 år har vi varit tillsammans och nu, just nu, så saknar jag honom så jag håller på att dö. Är inte det fantastiskt att jag fortfarande känner så? Låt oss hoppas att den känslan sitter i för alltid.