Jag kan bara komma ihåg en gång jag verkligen har varit ledsen över en kille. En enda gång men fasen vad jag var ledsen, däremot gick det över ganska fort.
Det var under mitt första år i Lund, jag och killen i fråga hade haft ett av och på förhållande i några månader. Jag ansåg själv att jag inte brydde mig så mycket. Vi hade jäkligt roligt tillsammans, skrattade mycket och vi bråkade och bråkade och bråkade. Jag tror inte att vi sågs en enda gång utan att bråka och ändå fortsatte vi. En kväll hade vi ett seriöst samtal hemma hos mig, jag ville att vi skulle satsa eller avsluta det hela. Han ville att vi skulle avsluta det hela.
Jag blev jätteledsen, han sov över men jag satt ute i kylan på bakgården och rökte upp ett paket cigg under natten och grät och även om han märkte att jag var borta så undrade han aldrig var jag var.Jag tror det var en onsdag.
Vi kramades länge när han gick, jag grät lite mera och sen tog jag mig i kragen och tänkte att det ändå inte var så farligt.
På fredag vad jag hemma hos några tjejkompisar, satt och snackade då en av tjejerna undrade om jag träffat hans nya tjej. VA??? 2 dagar sedan vi gjorde slut...NY TJEJ. Jag stammade fram något om att jag inte hade gjort det, gick hem och var förbannad. Började laga lite mat och skickade ett argt SMS till honom och undrade vad fan han höll på med? Fick tillbaka ett SMS där det stod att det hade jag inget med att göra överhuvudtaget. 3 dagar innan hade vi planerat vad vi skulle göra under sommaren. Jag fattade ingenting. Blev så upprörd att jag tog bort en stekpanna från spisen som var en gasspis, det gjorde att jag brände mig något oerhört i handen. Jag fattade fortfarande ingenting. Det gick en stund innan jag insåg att jag faktiskt bränt mig jättemycket. Ringde min storebror, grät över min hand och över killen.
ÅÅÅ fina, fina, fina storebror. Han kom över till mig lägenhet, hade med sig en pizza, glass och film. Han tog hand om min hand. Vi åt pizza, glass och såg på film, pratade inte så mycket om det som hade hänt men jag har nog aldrig uppskattat en annan människa så mycket som jag uppskattade min storebror och att han på en gång hoppade på bussen, köpte sådant som han trodde skulle få mig att må bättre och stannade hela kvällen fast han säkerligen hade mycket trevligare saker att göra en lördagskväll.
Några dagar efteråt fick jag veta att han hade haft den andra tjejen under större delen av vårat förhållande och att det egentligen var jag som var den ANDRA tjejen.
Så här i efterhand förstår jag inte att jag gick på alla hans lögner, hur han behandlade mig och hur jag lät honom behandla mig. Det är lätt att vara efterklok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar