inte är där

Det jag önskar är att vi skulle kunna sätta oss ner och prata och förstå varandra. Prata utan hårda ord och utan ilska, prata med ett lugn och en vilja att skapa förståelse. Jag önskar att du skulle förstå varför det gör så ont och varför jag reagerar som jag gör. Någon gång skulle jag vilja att du kunde vara ärlig mot mig, att du kunde säga som det är, som det var och hur du tror att det kommer att bli. Utan tårar och ilska.

Jag önskar att du ibland bara ringde för att höra hur min dag varit eller frågade mig om hur det går för min man. Jag önskar att du visade något slags intresse för mitt liv, min man och vår framtid. Jag önskar att du kom och hälsade på ibland, även om jag har svårt att komma till dig så hindrar inte det dig för att komma till mig.

Mest av allt gör det så ont att se att du håller på att förlora något som borde vara det viktigaste i ditt liv, att det inte är bara jag som far illa. Det är det som gör mest ont. Att inte kunna hjälpa till utan bara stå brevid och titta på och ser hur allt bara faller samman. Att det har gått så långt att det aldrig kommer att reparera. Det är de som håller mig vaken på nätterna.

Jag önskar att jag skulle kunna förstå dig, att jag skulle förstå varför du gör som du gör och inte bli arg eller ledsen. Jag önskar att jag skulle kunna glömma och inte bry mig så förbannat mycket. Jag önskar att jag inte gick omkring och bar på detta när det absolut inte hjälper någon. Jag önskar att jag kunde stänga av.