tid

Så var det dags, i lördags tog min kära lillebror studenten. Min lilla, lilla,lilla lillebror tog studenten och han var så bra och så duktig och så full och så glad och så rolig och vi var alla så himla stolta och lite konfunderade över var fasen tiden tog vägen.

Det är alltså 8 år sedan jag tog studenten, det känns som om det är en evighet sedan samtidigt som det känns som om det var igår. Det är dock nästan en evighet sedan och det gör mig lite glad och lite ledsen samtidigt. Jag är alltså vuxen. Spännande. Skrämmande.

Jag skulle kunna berätta någon tragisk tillbakablick om hur mitt liv var då och hur den är idag men det skulle inte ge någon någonting för om sanning ska fram är det ingenting jag saknar, ingenting jag vill göra om och (nästan) ingenting som jag ångrar. Dumma saker har jag gjort och fått betala för dem, roliga saker har jag fått uppleva och många minnen finns kvar och utan allt detta skulle jag inte vara det jag är.

Så vem är jag idag? en ganska jobbig person om jag ska tro min far. Det tog ganska hårt dom orden men efter en ganska bra förklaring på det hela kändes det om inte helt bra så i alla fall bättre. Jag ifrågasätter, jag nöjer mig inte och jag påpekar sådant som jag tycker är fel. Om det gör mig jobbig så fortsätter jag gärna att vara jobbig och för jag tänker inte sluta ifrågasätta och när jag gör märkliga saker så förväntar jag mig att människor runt omkring mig ifågasätter detta så jag själv kan tänka om.

Min bror fick ett stipendium, jag kommer inte ihåg exakt hur motiveringen löd men det var något om att han spred bra stämning (dom använde något töntigt engelskt affärsord som jag vägrar att använda) och för att han ifrågasätter på ett bra sätt. Det gör mig ännu stoltare över min faaaantastiska lillebror än jag redan är. Han ifrågasätter och han gör det på ett bra sätt tillskillnad mot hans något mer labila och framfusiga storasyster.